Gentrifiering och förslumning

Denna artikel är inget officiellt uttalande från nätverket Yimby. Se vidare Allmänna förbehåll för Yimby-wikin.

Gentrifiering är, i sin mest allmänna betydelse, en process där ett områdes socioekonomiska status ökar. Motsatsen kallas förslumning.

Begrepp och definitioner

Ordet gentrifiering har närmast uppkommit utifrån "landed gentry", som historiskt varit en privilegierad klass i det brittiska samhället. Det myntades för att beskriva en utveckling där låginkomsttagare trängdes undan till förmån för medelinkomsttagare. Definitionen har sedan vidgats för att innefatta fler typer av positiva förändringar av ett område.

Det finns ingen egentlig enighet om hur gentrifiering mäts.

• Ekonomiska parametrar: hyresnivåer, bostadspriser eller boendekostnader
• Sociala parametrar: utbildningsnivå, ohälsotal, arbetslöshet eller etnisk fördelning; det går också att räkna antalet exotiska kaffesorter i det lokala caféet, eller analysera förändringar i invånarnas diskurs.

Missvisande parametrar

Vissa processer kan se ut som gentrifiering enligt parametrarna, eller utifrån områdets utseende, även om de inte medför att några boende blir undanträngda:

• Omvandling av industrikvarter och liknande, som inte haft några invånare.
• Förtätning, där människor flyttar in i nybyggda bostäder i ett område.
• Invånarnas inkomster och utbildningsnivå ökar, utan att befolkningen byts ut.
• Generationsskifte; Pensionärer flyttar ut från ett område, samtidigt som unga vuxna (som kan tänkas vara utflyttarnas barn), med högre inkomst och utbildning, flyttar in.
• Fastighetspriser och boendekostnader ökar ofta i en hel stadsregion på grund av urbanisering, standardhöjning och/eller förändrade lokala faktorer (minskad brottslighet, bättre luft, etc).

Orsaker

Det finns flera förklaringsmodeller till gentrifiering. Bland annat kan demografiska förändringar leda till både befolkningsomsättning och fluktuationer i efterfrågan på bostadsmarknaden. En annan modell menar sociokulturella faktorer, värderingsförändringar, inom medelklassen lett till ökat tryck på en viss typ av områden som tidigare hade låg status.

Till exempel har innerstäderna i USA förslummats sedan 1930-talet parallellt med att brottsligheten och luftföroreningarna ökat, medan medelklassen flyttat till villaförorter (suburbs). Idag återvänder medelklassen till innerstäderna, och innerstadslivet status ökar. Motsvarande mönster är sällsynt i Europa, där de historiska stadskärnorna alltid haft relativt hög status.

Det finns också en rad mer ekonomiskt orienterade teorier. Exempelvis kan sjunkande socioekonomisk status i ett centralt placerat område leda till en allt mer försämrad kapitalisering av läget. Gapet mellan befintlig kapitalisering av ett centralt läge och den potentiella kapitaliseringen vid bästa möjliga användning kan efterhand leda till att kapital söker sig till stadsdelen och därmed inleder gentrifiering.

Ibland identifieras förtätning som orsak till status- och hyreshöjning. Det kan vara så, men undanträngningen har andra orsaker. http://www.yimby.se/2014/12/leder-fortatning-till-und_3592.html

Effekter

I allmänhet inriktar sig debatten ofta på gentrifieringens negativa sidor, men processen har även ett flertal positiva. Det kan noteras att positiva och negativa effekter ofta relaterar till varandra.

Negativa

Gentrifiering, definierat som ovan, kan leda till att den befintliga befolkningen och/eller verksamheten i området av olika skäl söker sig till andra områden. Till exempel kan höjd hyra, höjd fastighetsskatt, förändrad social identitet eller förändringar i serviceutbud göra att den ursprungliga befolkningen väljer att flytta. Detta är föremål för intensiv diskussion och kritik.

Gentrifiering kan också, enligt ovan definition, beteckna att befintlig befolkning i stadsdelen utvecklas socioekonomiskt, till exempel till följd av allmän inkomstökning i samhället. Detta kan också leda till exempelvis förändrad identitet eller förändringar i serviceutbud, och en effekt av viss gentrifieringskritik är att även en sådan utveckling problematisera.

Positiva

Ökad status för ett område manifesteras i högre fastighetsvärden. Inflyttning av mer kapitalstarka hushåll innebär att köpkraften i området ökar, vilket i allmänhet innebär bättre omsättning och förtjänst inom den lokala ekonomin.

Stagnerade eller förfallande områden stabiliseras och utvecklas istället positivt. Ofta minskar brottsligheten. Eftersatta fastigheter blir upprustade. Vakansgraden minskar. En vidare positiv utvecklingsprocess blir genomförbar.

Problematiseringar

I många storstäder har innerstadsområden genomgått en intensiv gentrifieringsprocess; från slum till överklassområden. Processen har varit kontroversiell.

Hyreshöjningar

Då ett områdes socioekonomiska status ökar, ökar också områdets marknadsvärde. Detta kapitaliseras bland annat ofta genom hyreshöjningar, vilket ökar kostnaderna för hyresgäster. Det kan anses att hyresgäster inte på samma sätt kan ta del av områdets värdeökning.

Sverige

I Sverige skyddas boende av bruksvärdessystemet, som effektivt är en prisreglering, och en stark besittningsrätt. En metod, eller "kryphål", för svenska fastighetsägare att kapitalisera på ett högre marknadsvärde är att öka bruksvärdet i sina fastigheter genom att vid renovering maximera standard, så kallat "lyxrenovering". Detta kan tvinga befintliga invånare att flytta, också kallat "renovräkning".

Hyran för verksamhetslokaler är i princip oreglerad, och besittningsskyddet är svagt. Därför riskerar gentrifiering att slå ut butiker, föreningar och andra verksamheter. I dyra lägen dominerar kedjebutiker, medan småföretag och ideella verksamheter är sällsynta.

Den internationella tolkningen av gentrifiering är inte tillämpbar på Stockholm idag, eftersom den framför allt handlar om kvartersstad i centralt läge. Även om nästan all bebyggd mark inom tullarna (med möjligt undantag för Skeppsbron och Strandvägen) någon gång i sin historia har varit arbetarklass- eller slumkvarter, är gentrifieringsprocessen redan genomgången. Åtminstone sedan 1990 har hela innerstaden haft hög socioekonomisk status.

Kritik

Valet av bostad styrs av en lång rad olika parametrar. Det är inte helt uppenbart varför ekonomisk undanträngning skulle vara mer problematisk än alla andra orsaker som kan leda till beslutet att flytta, eller varför just ekonomin inte ska influera beslutet om vart man vill bo. En barnfamilj som behöver mer yta och barnvänliga miljöer, men som inte kan hitta det i området, är precis lika undanträngd. En pensionär som behöver tillgänglighetsanpassat boende och närmre till affären, men som inte kan hitta det i området, är också lika undanträngd. Det är dessutom svårt att belägga att gentrifiering ska ha drivit bort fattiga från något område. http://www.slate.com/articles/news_and_politics/politics/2015/01/the_gentrification_myth_it_s_rare_and_not_as_bad_for_the_poor_as_people.html

Förslumning

Vit flykt, av engelskans white flight, är ett migrationsmönster där "vita" etniska grupper (vit enligt någon av de definitioner som används i engelskspråkiga länder) lämnar ett område med sjunkande socioekonomisk status, så att framför allt etniska minoriteter blir kvar. De ikoniska exemplen har varit innerstadsområden i USA; i Sverige brukar även miljonprogrammet tas upp som exempel; även om begreppet "vit" inte alltid är tillämpligt här.

På senare år har många även tagit upp black flight där framgångsrika afroamerikaner, och andra etniska minoriteter, flyttar från lågstatus- till högstatusområden. Flyttmönstret har också funnits i nordamerikanska städer där nästan hela befolkningen varit vit, och innerstaden kommit att befolkas av fattiga vita. Flyttmönstret har således, både i Sverige och andra länder, visat sig vara ett klassmönster, snarare än ett etniskt mönster. Se vidare Svenska Dagbladet

Externa länkar

• Vacker död stad, Yimby-krönika
• The Economist om gentrifiering